Det jag försöker kämpa för är att bli ett med hästen, harmoni som det heter. Utvecklas i min ridning av mina hjälper samt utvecklas med hästen. Jag utvecklas något otroligt år per år. Jag är absolut inte bäst på att rida, och jag tänker inte försöka bli det heller. Jag kör på mitt eget race, kör i min takt. Jag kanske blir något när jag blir äldre, men just nu satsar jag på att bli ett med hästen. Kunna rida hästen som den egentligen borde ridas. Gör man misstag, så det klart man lär sig av det. Jag har gjort misstag jag med, det har nog alla. Men efteråt tänker man ''men herregud, varför gjorde jag så, sådär skulle jag inte gjort''. Ibland tänker man inte på vad man gör. Ridning är en svår sport, jag tycker det faktiskt. Det är inte bara att sitta där och rulla tummarna om man vill komma någonstans. Man ska inte ge upp, man ska våga tro på sig själv.

 

Har man ett mål, tycker jag att man ska kämpa för det, men sätt inte förhöga krav på er själva. Jag har alltid förhöga krav på mig själv i ridningen, misslyckas jag blir jag självklart besviken. Jag borde egentligen tänka att jag inte kan lära mig alltid på en sekund, det tar sin tid. Skit i vad alla andra säger, kör ditt eget race. Men ändå stoppar något mig att tänka att andra ska tycka illa om min ridning. Det trycker ner mig rejält mycket, jag borde inte tänka så egentligen. Kanske är jag inte ensam om detta, men tänker man inte på det, så är det ju inga problem alls.

 

Jag tävlar ofta, så jag har några mål där faktiskt. Att komma upp i högre klasser t.ex. Men det tar som sagt sin tid. Jag försöker köra i min egna takt. Långsamt men säkert, blir det för hastigt kommer det bara att bli fel. Vara med på fler lokaltävlingar kanske skulle vara något för mig. Än så länge har jag varit med på en lokaltävling på en fjording. Var ruskigt nervös, blir en annan känsla än t.ex klubbtävling. Ja, som sagt några mål har jag iaf. ;)