Min favorithäst heter då Conquest som står på Blåkulla Ridskola. Han är född 1997 och är en liten C-ponny. Dock minns jag inte när han kom till Blåkulla, men det är nog iaf mer än ett år sedan, kanske närmare två år sedan måste det ha varit. När han var med första ridlektionen i min ridgrupp verkade han vara en busig ponny. När jag red han första gången kände jag inget speciellt för honom, jag vet inte varför. Jag minns när jag skulle bli skötare på någon häst där, då ville jag helst av allt bli skötare på Charming Curt kommer jag ihåg, men då förslog Emilie att jag kunde bli skötare på Conquest. Först kände jag mig osäker, men därefter tyckte jag att det var ett bra beslut ändå. Så fort jag blev skötare på honom, så började jag gilla honom mer & mer. Han var känd som sur och grinig i spiltan. Jag var rädd för honom, men jag bestämde mig för att försöka att inte vara det, eftersom att jag tyckte om honom så mycket. Jag red även honom mer & mer, och det var verkligen något speciellt med den ponnyn.

 

Jag minns vår tävlingstid. I hoppningen gick det inte särskilt bra för oss. Vi brukade alltid riva ett hinder, så vi kom aldrig till omhoppningen. Jag tappade även stigbyglarna nästan varje hopptävling, haha, skrattar åt det nu idag! I dressyren gick det nog bättre för oss. Red honom ett antal gånger i Ponnycupen på hemmamatcherna, det var på höstterminen 2011. Han var så jäkla underbar, och jag har aldrig passat så bra med en häst förut.

 

Bilden på mig och Conquest, överst i inlägget är fotad sista gången jag red honom. Det var på en blåbärstävling, eller om det var programridning i dressyr LC:2. Jag tyckte att det gick ganska bra ändå, och jag saknar det otroligt mycket.

 

Nu idag är jag förstor för honom, mitt hjärta krossades verkligen när jag fick höra det. Men tur är att han finns fortfarande, att jag kan träffa honom varje gång jag är i stallet. Jag har fina minnen men den ponnyn. Och jag saknar den tiden.. <3